Idag var jag på min första begravning. Tänk att jag klarat mig i 37 år.
Min morfar var en speciell man. En man som gärna ville vara tuff, men som var mjukare än de flesta. En man som älskade att umgås och prata. En man som älskade besök och stök av livliga barn. En man som uppskattade varje litet paket. En man som älskade att skruva och fundera på hur allt hänger ihop.
En man som var älskad av väldigt många.
Idag tog vi avsked på hans sätt, med sol och Frank Sinatra.
11 kommentarer:
Skickar en lite kram till dig idag då<3
Beklagar sorgen!
KRAM!!
Alltid jobbigt att säga farväl... Kram på dig!
Jobbigt att säga farväl till någon som man växt upp med. Hoppas att det var en fin och rofylld dag trots allt. Kram
Stor kram!! Beklagar sorgen och hoppas att ni fick ett fint avslut.
Så fint skrivet av dig, hoppas att allt gick bra. Kram till dig!
Åh, vilken fin beskrivning av en älskad man. Han lät fin din morfar. Ja, du har verkligen haft tur som klarat dig så länge utan dessa tråkiga tillställningar...
Mitt varmaste deltagande!
Kram Nina i Löddeköpinge
Jag beklagar sorgen..och skickar dig en massa styrkekramar! Jessica.
Kram till dig. Begravningar är jobbiga, men bra och nödvändiga. Det känns liksom inte riktigt över förrän begravningen har varit. Vi ska på min morbrors begravning nästa fredag.
Katterna får vara ute. Jag blir också nervös och vill helst att de ska vara inne i huset eller i alla fall i trädgården, men det går inte att hålla dem där. Det blev helt ohållbart, de bara rymde, vi kapitulerade och nu har vi lyckligare katter och nervösare matte och husse. Sånt är livet. :)
Jag beklagar sorgen. En tröst att få ett fint avslut.
Vad tråkigt att höra, jag beklagar! Min mormor gick nyligen bort och det känns i hjärtat. Styrkekram
Skicka en kommentar